Funderingar inför förlossningen…

Imorgon är vi inne i v. 36... det känns att det börjar närma sig nu. Undrar hur länge det är kvar?

Igårkväll trodde jag faktiskt för ett tag att vi skulle tvingas åka in till förlossningen redan då. Kanske var det spänningen i hockeymatchen som gjorde det men magen fick helt frispel och jag fick ganska många onda sammandragningar. Typ 8 st bara under tredje perioden av matchen (och en period är bara 20 min, så det var med andra ord ganska tätt mellan dem!) Sen blev det för spännande i hockeyn så jag valde att gå isäng istället... och efter 3 sammandragningar så lyckades jag då somna i alla fall. Hade väl lite magknip/molvärk till och från sen under natten men inte alls lika starka smärtor som det var innan vi gick isäng. Så det var nog bara övning inför det som komma skall. Men man blir ju ändå lite nervös.. Har haft massor med sammandragningar den här graviditeten, med Gry kände jag absolut ingenting förrän det var dags att åka in. Så man blir ju lite nervös - när ska man ta smärtan på allvar och när är det bara övning? Ibland så känns ju smärtan väldigt snarlik den jag kände när vi åkte in och det var dags för Gry att komma till världen.

Detta är nog det jobbigaste nu på slutet med att vara gravid. Att det är upp till mig att avgöra när det är på riktigt och när det är dags att åka in. Det finns ju ingen som kan känna efter åt mig utan i slutändan är allt upp till mig...

Jaja. Än borde det ju vara åtminstone 2 veckor kvar.. så det känns som jag inte riktigt kan ta det på allvar än. Än är det nog bara förvärkar som spökar. Om 2 veckor är jag nog mer nojig om det börjar göra lika ont som igår.

Nä nu måste jag sluta skriva, kan knappt hålla datorn i knät. Magen studsar fram å tillbaka, jag tror det är nån som kör sitt kvällsträningspass just! :) Godnatt!