Den här graviditeten så har jag inte samlat på mig så mycket vätska, jag kunde ha förlovningsringen mycket längre än vad jag kunde med Gry. Men så är det bara händerna/fingrarna som har varit svullna... tills idag. Jag märkte igår afton när jag skulle duscha och göra mig klar inför kvällen att sockarna satt lite tight runt benen. Det syntes märken där sockarna suttit. Nu i afton när jag tog av mig sockarna så ser jag att jag svullnat upp ännu mer - för nu ser jag inte mina fotknölar längre och det stramar runt hela fotlederna. Så ja... det blir nog mycket vätska innan den här graviditeten är slut med.
Jag hoppas att det inte är många dagar kvar nu. Jag orkar inte mer. Är fortfarande alldeles ledbruten efter min vurpa utför trappen i förrgår. Det kanske jag inte skrivit om? Jag halkade på rumpan nerför halva våran trappa i fredags kväll så jag har ett stort blåmärke mitt på ena skinkan och så slog jag som i hela ryggen med så det känns som jag blivit överkörd av nåt. Foglossningsmärtorna blev absolut inte lindrigare av den där vurpan så jag är om möjligt ännu stelare nu än jag varit tidigare. Och ont gör det. Men vad gör man? Det finns ju som inget å göra åt, bara att försöka bita ihop och hoppas att det inte är så många dagar till som det behöver vara såhär.
Imorgon ska jag i alla fall till barnmorskan igen. Så vi får väl se då om min vikt fortsatt uppåt i rekordfart eller om det bara var en topp förra gången. Nu när jag ser mina fötter så känns det ju lite oroväckande, kan nog vara en hel del jag ökat tyvärr. Menmen, det återstår att se imorgon.
Nu ska jag lägga mig på soffan och vila en stund. Calle håller på att bada Gry innan hon ska nattas. Tänk vad bra jag har det ändå som har en sån underbar pojkvän ♥ Jag orkar ju inte mycket alls just nu så det är jätteskönt att Calle tar det tyngsta lasset och gör i princip allt med Gry. Jag tror inte han vet hur tacksam jag egentligen är, för jag tycker själv att det enda jag gör är att gnälla. Men jag är verkligen jätteglad att jag har honom och att han är så bra som han är. Och snart, snart blir det nog bättre, bara jag blir lite smalare och mindre otymplig så orkar nog jag göra mer igen så kan vi hjälpas åt med barnen. Jag längtar tills jag orkar vara med min lilla familj igen. Jag längtar så otroligt mycket!
Jag hoppas att det inte är många dagar kvar nu. Jag orkar inte mer. Är fortfarande alldeles ledbruten efter min vurpa utför trappen i förrgår. Det kanske jag inte skrivit om? Jag halkade på rumpan nerför halva våran trappa i fredags kväll så jag har ett stort blåmärke mitt på ena skinkan och så slog jag som i hela ryggen med så det känns som jag blivit överkörd av nåt. Foglossningsmärtorna blev absolut inte lindrigare av den där vurpan så jag är om möjligt ännu stelare nu än jag varit tidigare. Och ont gör det. Men vad gör man? Det finns ju som inget å göra åt, bara att försöka bita ihop och hoppas att det inte är så många dagar till som det behöver vara såhär.
Imorgon ska jag i alla fall till barnmorskan igen. Så vi får väl se då om min vikt fortsatt uppåt i rekordfart eller om det bara var en topp förra gången. Nu när jag ser mina fötter så känns det ju lite oroväckande, kan nog vara en hel del jag ökat tyvärr. Menmen, det återstår att se imorgon.
Nu ska jag lägga mig på soffan och vila en stund. Calle håller på att bada Gry innan hon ska nattas. Tänk vad bra jag har det ändå som har en sån underbar pojkvän ♥ Jag orkar ju inte mycket alls just nu så det är jätteskönt att Calle tar det tyngsta lasset och gör i princip allt med Gry. Jag tror inte han vet hur tacksam jag egentligen är, för jag tycker själv att det enda jag gör är att gnälla. Men jag är verkligen jätteglad att jag har honom och att han är så bra som han är. Och snart, snart blir det nog bättre, bara jag blir lite smalare och mindre otymplig så orkar nog jag göra mer igen så kan vi hjälpas åt med barnen. Jag längtar tills jag orkar vara med min lilla familj igen. Jag längtar så otroligt mycket!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar