Ett stort grattis

till min mormor Lotten förresten. För hon fyller faktiskt 90 år idag.

Jag och mamma har varit dit och hälsat på henne idag. Det är nog mer än ett år sedan jag träffade mormor sist, hon bor på hemgården i Lövånger nu och har blivit så gammal och annorlunda nu de senaste åren. Eller ja, det började väl när morfar dog år 2001. 

Det märks att det har hänt mycket bara de senaste 10 åren.

Jag minns att när hon fyllde 80 år så önskade hon sig en skateboard och ett glasspaket. Skateboarden för att hon alltid velat prova på hur det skulle vara att åka på en såndär bräda som ungdomarna åkte på, och glasspaketet för att hon helt enkelt tyckte det var så gott med glass.

Hon fick 2 glasspaket den födelsedagen. Ingen skateboard (lårbenshalsen kändes väl lite väl hotad av en sådan åktur).

Nu känner hon inte ens igen oss längre, i alla fall inte mig. Mamma känner hon väl igen ibland. Så det är som annorlunda att träffa henne nu jämfört med när man var yngre. Då var jag hos mormor och morfar ganska ofta och lekte och jag minns hur mycket kul vi gjort tillsammans. Jag och mormor har gungat runt hela världen i deras gungstol. Kanske man inte kan tro, men det gjorde vi. Ja, vi hade verkligen kul då. Synd bara att mormor inte minns nåt av det nu...

Det känns tråkigt att hon inte har nån koll längre. Att jag är gravid och egentligen ska få barn idag - på hennes födelsedag, är ju något som går henne obemärkt förbi. Hon minns ju inte ens vem jag är, och även om jag skulle tala om det så är det glömt på ett ögonblick. Det känns riktigt tråkigt. Så på ett sätt har jag verkligen hoppats att våran bebis skulle komma just på den här dagen. Jag vet ju inte hur länge till som min mormor kommer att finnas kvar men det skulle på nåt sätt kännas som att jag ändå hade "kvar" mormor då, eller att jag skulle tänka på henne när jag ser på mitt eget barn. Jag antar att det mycket är graviditetshormoner som gör att man blir så här känslig, men jag saknar verkligen den "gamla" mormor idag. Hon som alltid hittade på nåt. Lät mig äta gröt med socker på istället för sylt, och sov med mig ute i friggeboden på gården bara för att vi kunde låtsas då att vi var på semester.

Tänk om alla fick vara pigga och friska ända till slutet.
Tyvärr är det väl tidens gång att det blir så här. Jag är glad att jag i alla fall har minnena kvar än.