Jag fick veta något hemskt idag.
Min allra första barndomsvän förlorade sin pappa igår.
Man blir som helt tom.
Jag har själv varit nära att förlora både min far och min mor. Först mamma i en hjärtinfarkt och sen pappa i hjärnblödning. Men dem har haft tur. För dem har allt gått bra. Och livet har gått vidare. Jag var jätteledsen när dem var sjuka för jag trodde att det värsta skulle hända. Men det gick bra, och sen glömmer man fort hur nära det egentligen var.
Det är svårt nu att sätta sig in i hur det känns för min vän och hennes familj.
Det enda jag kan säga är att jag tänker på dem. Det gör mamma och pappa också, dem har känt familjen hur länge som helst nästan. Vi har firat sista april, midsommar, lilla julafton och sådant tillsammans så länge jag funnits tror jag. Å innan jag fanns så var dem också vänner.
Nä usch, ibland tar livet verkligen en oväntad vändning.
Min allra första barndomsvän förlorade sin pappa igår.
Man blir som helt tom.
Jag har själv varit nära att förlora både min far och min mor. Först mamma i en hjärtinfarkt och sen pappa i hjärnblödning. Men dem har haft tur. För dem har allt gått bra. Och livet har gått vidare. Jag var jätteledsen när dem var sjuka för jag trodde att det värsta skulle hända. Men det gick bra, och sen glömmer man fort hur nära det egentligen var.
Det är svårt nu att sätta sig in i hur det känns för min vän och hennes familj.
Det enda jag kan säga är att jag tänker på dem. Det gör mamma och pappa också, dem har känt familjen hur länge som helst nästan. Vi har firat sista april, midsommar, lilla julafton och sådant tillsammans så länge jag funnits tror jag. Å innan jag fanns så var dem också vänner.
Nä usch, ibland tar livet verkligen en oväntad vändning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar