Väggkänning? JA!

Ibland är det sjukt påfrestande med två små barn, hur söta dem än är för det mesta.

Vi har försökt lägga Gry ute i vagnen i snart 2 timmar. Hon totalvägrar. Så fort man tror hon har lugnat ner sig och äntligen lagt sig för att vila så har man helt fel. Att det blivit tyst i babyvakten beror på att hon koncentrerat sig på att klättra ur vagnen. Och sen hör man små steg ute på bron eller "hej, hej!" Hur man än spänner fast henne så klarar hon likt Houdini sig ur varenda sele.

Försökte först lägga henne i vagnen på ekenstamsvägen för att vi skulle hinna göra nåt i huset medans. Men det gick inte så då gick vi hem till storgatan i tron att hon skulle sova om hon kände igen sig, för hon brukar ju alltid ligga ute på altanen på storgatan och vila. Sen for Calle själv tillbaka till ekenstams för att jobba vidare och jag skulle lägga Gry. Men det går icket. Till slut var hon på väg ner på grusgången här på storgatan och då blev det verkligen stopp! Ut på vägen vill jag absolut inte ha henne så nu har jag försökt lägga henne på övervåningen i hennes rum istället. Det går väl ungefär lika illa men smiter hon ur sitt rum kan hon i alla fall inte bli överkörd.

Ja. Ibland känner man att den där berömda väggen är väldigt nära. Men... det är bara att härda ut. Jag ska nog klara mig från att gå in i den även idag. Gry testar helt enkelt bara mitt tålamod litegrann.

Är det fler som känner igen detta eller är det bara här det är så??