Det känns som att jag knarkar Hemnet och husletar-/inredningsprogram på tv just nu.
Vet inte hur stor del av min vakna tid som gått åt till att tänka på hus den senaste tiden. Det vill jag nog inte veta heller. Men det känns som att man kan fundera tills man blir galen. Det finns så mycket grejer man kan tänka på och massor av fördelar och nackdelar som man kan ställa mot varandra. Ska man bo inne i samhället och ha nära till allt men då kanske måsta kompromissa och ha mindre tomt och/eller hus än man kan ha ute på vischan? Eller ska man istället välja att bo ute på vischan och kunna ha stor tomt/hus men då tvingas skjutsa barn fram och tillbaka till dagmamman, ha längre till jobbet och affären och så vidare??? Skulle man våga bo nära vatten? Barn kan ju få för sig vad som helst.. det vet man ju själv sen man var liten. Mamma och pappa sa att vi inte alls under några som helst omständigheter fick gå ner till ån. Men nog har jag gått dit i smyg ändå, tror till å med jag suttit och doppat tårna i vattnet nån gång.
Förut ville jag inte alls bo inne i samhället men jag börjar upptäcka mer och mer fördelar med det egentligen. Det är praktiskt att ha nära till affären. Det kan ju vara bra för barnen att ha nära till, kanske inte alla - men i alla fall en del, kompisar. Man kan fara på gymmet och träna utan att behöva köra bil dit. Det är nära både till farfars och morfars härifrån. Sen är ju Robertsfors egentligen ganska bra. I kommunen så läggs det ju ner affärer/skolor/dagis i byarna runtomkring men här är allt kvar än. Och med tanke på att det här samhället är som "centrum" i kommunen så lär det väl försvinna allra sist här kan man tycka. Här är det ju faktiskt till och med för mycket barn för dagisplatserna räcker inte till som det låter nu. Så snart måste dem nog börja satsa på såna grejer igen. Så det kommer nog att vända så småningom och bli bättre det med.
Sen känns det ju som att ett helt perfekt hus kommer man inte att hitta. Då måste man ju isåfall bygga ett nytt. Det perfekta huset är ju vad man gör det till sen, det är ju ytterst osannolikt att nån som tänker sälja sitt hus har exakt samma smak och stil som vi gillar. Sen är det ju faktiskt kul att få sätta sin egen personliga prägel på sitt hem med. Men man vill ju gärna hitta ett "bra" hus, alltså med bra förutsättningar för att kunna få det så som man vill ha det utan att man ska behöva bygga om och ändra på alltför mycket saker. Men det viktigaste är nog trots allt läget, det är ju den enda faktor man egentligen aldrig kan ändra på.
Menmen.. det kommer nog att lösa sig till slut med allt. Jag vill bara att det helst ska hända nu :)
Vet inte hur stor del av min vakna tid som gått åt till att tänka på hus den senaste tiden. Det vill jag nog inte veta heller. Men det känns som att man kan fundera tills man blir galen. Det finns så mycket grejer man kan tänka på och massor av fördelar och nackdelar som man kan ställa mot varandra. Ska man bo inne i samhället och ha nära till allt men då kanske måsta kompromissa och ha mindre tomt och/eller hus än man kan ha ute på vischan? Eller ska man istället välja att bo ute på vischan och kunna ha stor tomt/hus men då tvingas skjutsa barn fram och tillbaka till dagmamman, ha längre till jobbet och affären och så vidare??? Skulle man våga bo nära vatten? Barn kan ju få för sig vad som helst.. det vet man ju själv sen man var liten. Mamma och pappa sa att vi inte alls under några som helst omständigheter fick gå ner till ån. Men nog har jag gått dit i smyg ändå, tror till å med jag suttit och doppat tårna i vattnet nån gång.
Förut ville jag inte alls bo inne i samhället men jag börjar upptäcka mer och mer fördelar med det egentligen. Det är praktiskt att ha nära till affären. Det kan ju vara bra för barnen att ha nära till, kanske inte alla - men i alla fall en del, kompisar. Man kan fara på gymmet och träna utan att behöva köra bil dit. Det är nära både till farfars och morfars härifrån. Sen är ju Robertsfors egentligen ganska bra. I kommunen så läggs det ju ner affärer/skolor/dagis i byarna runtomkring men här är allt kvar än. Och med tanke på att det här samhället är som "centrum" i kommunen så lär det väl försvinna allra sist här kan man tycka. Här är det ju faktiskt till och med för mycket barn för dagisplatserna räcker inte till som det låter nu. Så snart måste dem nog börja satsa på såna grejer igen. Så det kommer nog att vända så småningom och bli bättre det med.
Sen känns det ju som att ett helt perfekt hus kommer man inte att hitta. Då måste man ju isåfall bygga ett nytt. Det perfekta huset är ju vad man gör det till sen, det är ju ytterst osannolikt att nån som tänker sälja sitt hus har exakt samma smak och stil som vi gillar. Sen är det ju faktiskt kul att få sätta sin egen personliga prägel på sitt hem med. Men man vill ju gärna hitta ett "bra" hus, alltså med bra förutsättningar för att kunna få det så som man vill ha det utan att man ska behöva bygga om och ändra på alltför mycket saker. Men det viktigaste är nog trots allt läget, det är ju den enda faktor man egentligen aldrig kan ändra på.
Menmen.. det kommer nog att lösa sig till slut med allt. Jag vill bara att det helst ska hända nu :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar