Det blev som en lite turbulent helg det här ändå. Ska försöka komma ihåg att berätta det mesta.
På torsdagkväll åkte alltså jag och Calle in till Umeå för att ta nattåget ner till Sthlm, strax före nio på kvällen gick det och vi klev ombord och allt gick som ganska bra. Vi fick dela våran kupé med en kille som också skulle till Stockholm men han verkade då lugn å trevlig så det var inte direkt så man kände att man behövde hålla koll på sina väskor varenda minut för att han skulle sno nåt eller så. (Ja, jag hade annars oroat mig för att vi skulle hamna i samma kupé som nån väldigt suspekt människa så man inte skulle våga sova en blund). Men ja, det gick alltså bra. Jag somnade ganska fort.
Jag kan nog säga att jag aldrig sovit så dåligt som den natten. Har ju redan börjat få foglossningar och att ligga raklång på en såndär tågsäng och försöka sova när det gungar fram och tillbaka var verkligen inte det lättaste. Det gjorde ont typ hela tiden, vaknade massor med gånger av att jag knappt kunde röra mig. Gjorde verkligen skitont i hela höften. Fick trots det härda ut till morgonen och kvart i 6 var vi på Sthlms t-central.
Sthlms t-central är ju lite större än tågstationen i Umeå (där det typ går 1-2 tåg om dagen). Så det blev lite panik när man började kolla runtomkring sig och leta efter nån skylt där det skulle stå vilket spår vårt nästa tåg skulle gå från. Hittade till slut rätt och skyndade oss då upp och ner för 2 eller 3 trappor tror jag det var. Sen ut till spår nummer 11. Nu skulle vi få åka x2000! :) Stod och väntade där en stund, vi hade visst 20 min marginal så det var visst inte så bråttom ändå.
Sen kommer tåget, och just som vi börjar gå mot det så ser jag hur allt börjar svartna och jag får tunnelseende. Sen slår det lock för öronen och jag hör ingenting. Helvete, jag har nog inte kommit ihåg att dricka nå vatten tänker jag och tar upp vattenflaskan ur väskan. Sätter mig ner på en bänk på perrongen och dricker några klunkar, men tåget har ju kommit så jag kan ju inte sitta kvar där heller. Reser mig upp och börjar gå mot tåget. Det börjar svartna igen, jag hör inget och så kallsvettas jag.
När jag vaknar så ligger jag raklång på rygg på marken. Det står en massa människor runt om mig och frågar hur det är med mig. Jag fattar som ingenting. Vadå hur är det med mig? Jag skulle ju bara dricka lite vatten. Han som sitter närmast mig på marken, förutom Calle då, är en man som jobbar på tåget. Han frågar vilket tåg jag ska med. Det här, säger jag och pekar till höger. Det där menar du? Säger han och pekar till vänster. Jag är alltså inte ens vänd åt samma håll som jag var när jag gick mot tåget. Oj, då blev det lite snurrigt och jag fattar knappt vars jag är överhuvudtaget.
Han säger i alla fall att jag inte borde bestämma mig för att kliva på tåget förrän jag piggnat till och kan stå upp. Så jag ställer mig upp, lutar mig mot ett räcke som är alldeles bredvid. Sen svimmar jag igen. När jag vaknar sen så står tågmannen kvar, en tågvärdinna står också där - hon har lagt sin jacka på mig så jag inte ska frysa. Där står även två passagerare, en man och en kvinna, som ska med samma tåg som jag, varav mannen är läkare och kvinnan är gynekolog. Tågmannen undrar om han ska ringa Södertälje sjukhus, så att jag kan få åka dit. Men jag säger att jag vill åka med tåget. Så mannen och kvinnan som är läkare säger att det går bra, dem hjälper gärna till om jag får problem på tåget. Så ja, till slut får jag kliva på tåget och så får vi åka 1:a klass istället för 2:a klass som vi egentligen skulle åkt. Tågpersonalen ville hålla koll så att allt var bra med mig så därför fick jag sitta där, där går ju tågvärdinnan runt som hela tiden och serverar kaffe och sånt. Så dom tyckte väl det var bäst att ha mig under uppsikt.
Ja, men sen gick det bra. Jag började som piggna till när jag hade fått i mig lite vatten och en macka. Fick nog blodtrycksfall eller nåt sånt tror jag, så det var nog därför jag svimmade. Men ja. Sen gick det alltså bra.
Vi åkte x2000 till Nässjö, och sen bytte vi tåg där och åkte sista biten till Jönköping.
I Jönköping så kom killen från bilfirman och hämtade oss så vi kom som raka vägen till bilfirman på en gång. Skönt, så slapp man börja leta efter buss eller taxi eller nåt sånt. Sen gjorde vi bara färdigt med lite papper och sen hämtade vi bilen och så fick vi börja på hemresan igen.
Hyrde en släp i Jkpng och så åkte vi vidare till Linköping och hämtade vattenskotern till Calle, sen körde vi till Sthlm. Vi fick lämna vår släp hos advokat-Erik och sen körde vi upp till Sussi, Mickan och Totte där vi skulle bo under kvällen. Ja just ja - vi skulle ju egentligen bo hos Mange men han ringde, när vi satt i Jönköping och käkade lunch, och sa att han fått magsjuka så det fick bli hos Sussi vi skulle bo istället. Men det gick ju lika fint det. Så när vi kom hem till henne var middagen serverad så det var bara att slå sig ner. Gud så skönt det var att sätta sig ner och ta det lugnt efter den minst sagt omtumlande dagen.
Efter en god middag och en god natts sömn hos Sussi så åkte vi alltså hemåt igår morse. Svängde in på IKEA i Sundsvall och köpte nå smågrejer och sen var vi förbi Calles mormor i Nordmaling en sväng också. Sen hämtade vi Peppes bil i Umeå så vi fick köra varsin bil hem därifrån. Och sen var vi äntligen hemma. Oj så skönt att vara hemma igen - trots att vi fortfarande har en halvmeter snö här.....
På torsdagkväll åkte alltså jag och Calle in till Umeå för att ta nattåget ner till Sthlm, strax före nio på kvällen gick det och vi klev ombord och allt gick som ganska bra. Vi fick dela våran kupé med en kille som också skulle till Stockholm men han verkade då lugn å trevlig så det var inte direkt så man kände att man behövde hålla koll på sina väskor varenda minut för att han skulle sno nåt eller så. (Ja, jag hade annars oroat mig för att vi skulle hamna i samma kupé som nån väldigt suspekt människa så man inte skulle våga sova en blund). Men ja, det gick alltså bra. Jag somnade ganska fort.
Jag kan nog säga att jag aldrig sovit så dåligt som den natten. Har ju redan börjat få foglossningar och att ligga raklång på en såndär tågsäng och försöka sova när det gungar fram och tillbaka var verkligen inte det lättaste. Det gjorde ont typ hela tiden, vaknade massor med gånger av att jag knappt kunde röra mig. Gjorde verkligen skitont i hela höften. Fick trots det härda ut till morgonen och kvart i 6 var vi på Sthlms t-central.
Sthlms t-central är ju lite större än tågstationen i Umeå (där det typ går 1-2 tåg om dagen). Så det blev lite panik när man började kolla runtomkring sig och leta efter nån skylt där det skulle stå vilket spår vårt nästa tåg skulle gå från. Hittade till slut rätt och skyndade oss då upp och ner för 2 eller 3 trappor tror jag det var. Sen ut till spår nummer 11. Nu skulle vi få åka x2000! :) Stod och väntade där en stund, vi hade visst 20 min marginal så det var visst inte så bråttom ändå.
Sen kommer tåget, och just som vi börjar gå mot det så ser jag hur allt börjar svartna och jag får tunnelseende. Sen slår det lock för öronen och jag hör ingenting. Helvete, jag har nog inte kommit ihåg att dricka nå vatten tänker jag och tar upp vattenflaskan ur väskan. Sätter mig ner på en bänk på perrongen och dricker några klunkar, men tåget har ju kommit så jag kan ju inte sitta kvar där heller. Reser mig upp och börjar gå mot tåget. Det börjar svartna igen, jag hör inget och så kallsvettas jag.
När jag vaknar så ligger jag raklång på rygg på marken. Det står en massa människor runt om mig och frågar hur det är med mig. Jag fattar som ingenting. Vadå hur är det med mig? Jag skulle ju bara dricka lite vatten. Han som sitter närmast mig på marken, förutom Calle då, är en man som jobbar på tåget. Han frågar vilket tåg jag ska med. Det här, säger jag och pekar till höger. Det där menar du? Säger han och pekar till vänster. Jag är alltså inte ens vänd åt samma håll som jag var när jag gick mot tåget. Oj, då blev det lite snurrigt och jag fattar knappt vars jag är överhuvudtaget.
Han säger i alla fall att jag inte borde bestämma mig för att kliva på tåget förrän jag piggnat till och kan stå upp. Så jag ställer mig upp, lutar mig mot ett räcke som är alldeles bredvid. Sen svimmar jag igen. När jag vaknar sen så står tågmannen kvar, en tågvärdinna står också där - hon har lagt sin jacka på mig så jag inte ska frysa. Där står även två passagerare, en man och en kvinna, som ska med samma tåg som jag, varav mannen är läkare och kvinnan är gynekolog. Tågmannen undrar om han ska ringa Södertälje sjukhus, så att jag kan få åka dit. Men jag säger att jag vill åka med tåget. Så mannen och kvinnan som är läkare säger att det går bra, dem hjälper gärna till om jag får problem på tåget. Så ja, till slut får jag kliva på tåget och så får vi åka 1:a klass istället för 2:a klass som vi egentligen skulle åkt. Tågpersonalen ville hålla koll så att allt var bra med mig så därför fick jag sitta där, där går ju tågvärdinnan runt som hela tiden och serverar kaffe och sånt. Så dom tyckte väl det var bäst att ha mig under uppsikt.
Ja, men sen gick det bra. Jag började som piggna till när jag hade fått i mig lite vatten och en macka. Fick nog blodtrycksfall eller nåt sånt tror jag, så det var nog därför jag svimmade. Men ja. Sen gick det alltså bra.
Vi åkte x2000 till Nässjö, och sen bytte vi tåg där och åkte sista biten till Jönköping.
I Jönköping så kom killen från bilfirman och hämtade oss så vi kom som raka vägen till bilfirman på en gång. Skönt, så slapp man börja leta efter buss eller taxi eller nåt sånt. Sen gjorde vi bara färdigt med lite papper och sen hämtade vi bilen och så fick vi börja på hemresan igen.
Hyrde en släp i Jkpng och så åkte vi vidare till Linköping och hämtade vattenskotern till Calle, sen körde vi till Sthlm. Vi fick lämna vår släp hos advokat-Erik och sen körde vi upp till Sussi, Mickan och Totte där vi skulle bo under kvällen. Ja just ja - vi skulle ju egentligen bo hos Mange men han ringde, när vi satt i Jönköping och käkade lunch, och sa att han fått magsjuka så det fick bli hos Sussi vi skulle bo istället. Men det gick ju lika fint det. Så när vi kom hem till henne var middagen serverad så det var bara att slå sig ner. Gud så skönt det var att sätta sig ner och ta det lugnt efter den minst sagt omtumlande dagen.
Efter en god middag och en god natts sömn hos Sussi så åkte vi alltså hemåt igår morse. Svängde in på IKEA i Sundsvall och köpte nå smågrejer och sen var vi förbi Calles mormor i Nordmaling en sväng också. Sen hämtade vi Peppes bil i Umeå så vi fick köra varsin bil hem därifrån. Och sen var vi äntligen hemma. Oj så skönt att vara hemma igen - trots att vi fortfarande har en halvmeter snö här.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar